Igårmorse på väg ner till stallet gjorde jag ett riktigt platt fall bakåt. Det var blank isbana med någon centimeter vatten på ytan, jag gick väldigt försiktigt för det var verkligen hur halt som helst. Helt plötsligt slog jag bakåt, jag hann inte ta emot mig på något sätt. Bakskallen i isen. Gjorde förstås väldigt ont, efter höstterminens alla kirurgiföreläsningar funderade jag på hjärnskakning när jag fortsatte ner för att ge hö. Kände att även vänster handled kändes av lite väl mycket. Åkte in till Uppsala på föreläsningar och när jag kom in dit kunde jag i princip inte alls använda min hand, den värkte och var väldigt svag. Åkte till farbror doktorn när jag kom hem på kvällen, han fann att alla stora ben i underarm och hand var hela men några små var det lite tveksamheter kring. De brukade man hur som helst inte göra något åt utan det var självläkning som gällde, om jag fortfarande har lika ont i helgen ska jag däremot göra en röntgen. Idag är läget oförändrat. Man blir väldigt hindrad i sin vardag när en hand är obrukbar; öppna ett mjölkpaket, hjälpa barnen (och sig själv) att skära mat, köra bil, knäppa knappar, balansera hö mm. Tur att Micke har ledig vecka denna vecka.