Imorse var jag och Ting ute på en riktigt jobbig runda (för henne alltstå.. - jag åkte ju bara!) i strålande solsken och kvittrande fåglar. Det är en jättefin väg som går i hag- och skogsmark, och ibland över stock och sten, den är alltså något svårframkomlig på vissa ställen. Det blev mest skritt, Ting tyckte det var kul, hon hade öronen framåt nästan hela tiden och bjöd fint. Varje körtillfälle avslutas med att vi gör halt utanför stallet, jag spänner från vagnen och släpper på alla remmar. Medan jag gör det brukar Ting bli alldeles avslappnad, hon får tunga ögon och huvudet ramlar nästan i backen. Jag tror verkligen att hon tycker om att få dra vagn.

Någon timme senare kom hovslagarinnan, nu är alla nyverkade igen. Det känns som att de ofta är det, tiden går fort mellan gångerna! Ruta var lite småkaxig, hon ogillade att bli verkad i bak idag, har för mig att hon var lite obstinat förra gången med.