Idag var jag och Lilja ute på en promenad tillsammans, vi var nog borta i 20 minuter ungefär. Hon följde så lätt och snällt, jag kunde inte låta bli att fundera över likheten mellan henne och hennes mor Xandra. Xandra var också mild och lättsam att ha att göra med, okomplicerad. Idag verkade det absolut som att hon fört över sitt temperament till dottern, trots att hon bara fick prägla henne i sex månader... Jag hoppas verkligen det är så, då kommer Lilja förbli en trevlig kamrat både mot de fyrbenta i sin flock och mot oss tvåbenta. Härliga Lilja.

Nedan ett foto på staketet i vinterhagen, det är bara den översta tråden som syns där det drivit. Som tur är ser det inte ut så överallt.