Lirio är om en vecka ett år gammal och ser just nu ganska anskrämlig ut. Pälsen, som varit helt enormt tjock hela vintern, packar ihop sig som i tovor, han ser ut som ett får och ullen skulle behöva kardas. Tovorna går att dra bort men det gör nog lite ont så han är inte jätteförtjust i behandlingen, men då och då passar jag på att dra några. De kommer såklart att falla av sig själva men det är frestande att hjälpa till. Jag ska mäta honom snart, han känns ganska liten, men det är nog för att han inte heller är speciellt biffig av sig. Liten och lätt i kroppen. Jag tycker att hans huvud är litet och fint nu när det blir avfällt och så börjar manen bli riktigt lång och tjock. Eller riktigt lång för att sitta på en ettåring i alla fall. Så plus för huvud och behåring, minus för tovor och (avsaknad av) bredd.

Lirio själv börjar se sig som ganska stor trots sin litenhet, han har börjat gnägga och visa upp sig så smått för stona och idag när vi var ute på promenad och passerade en hage med sex stora travarston ansåg han sig själv se riktigt läcker ut. Han är ganska kaxig, försöker alltid bita den som leder honom ett par gånger i låret lite "bara för att" och kan också nafsa lite i luften då och då. Ja ja, det hör väl till åldern. Jag och Eveline har som mål att ta med Lirio och Fenix på promenad två gånger i veckan, det behöver inte vara så långt, det är bara för umgänget och hanteringens skull.