För tredje kvällen i rad har jag och Ruta varit ute på promenad tillsammans i månskenet och vi har så trevligt! I kväll var vi ute i tio minuter, skrittade, travade och gjorde ett par halter. Några oplanerade stopp blev det när jag fick lägga om armen bakom henne för att putta på litegrann, men på det stora hela lyssnade hon jättefint och skötte sig så bra. Lätta däremot stod och ropade i stallet och var inte lika förtjust som jag.

Det är en alldeles otrolig skillnad mellan hur Ruta uppför sig och hur hennes äldre syster Flinga gjorde. Det märktes redan från dag ett att Ruta har ett helt annat temperament. Hon är mycket försiktigare i allt hon gör, mycket mer på sin kant. Ruta har varit så trevlig att samspela med, de här tre kvällspromenaderna har varit över förväntan och under de tre utställningsdagar Ruta varit med på har hon också skött sig fint, inga stegringar, tvärstopp och annan bångstyrighet. Ändå är de uppväxta i samma hagar, med samma mamma som uppfostrar på samma sätt och samma människor runt omkring sig. Men fäderna är olika - hur mycket kan det spela in?

Men säkerligen kan jag vara lugn - både hästar och barn brukar ha återkommande trotsperioder! Så det är nog bara att passa på att njuta.