Ruta har börjat kaxa till sig ganska rejält. Hon biter i det mesta, speciellt i vantar och mössor. Nu har hon kommit på att bita i våra skor också, hon tar i ordentligt och lyfter nästan upp fötterna på oss. Jackärmar sliter hon i så de nästan går sönder. Under den senaste promenaden bet hon mig i höger knä. Inte okej beteende, men det ska väl gå över, det är säkerligen något slags trots. Hoppas jag.

Föl börjar komma till världen i vårt långa land nu, längtar så när jag ser de små varelserna på bild. Men samtidigt bävar jag förstås, har mycket svårt att tro på att det kommer gå två små tigrar i hagarna här i sommar. Men önska kan man ju.