Ja idag känns det lite tråkigt, det gick så snabbt igår även om det inte var en total överraskning. Egentligen trodde jag att vi redan i mars skulle vara tvungna att ta detta beslut, men då kryade han ju på sig trots allt. Det hade han kanske gjort denna gång också, men frågan är ju hur länge han fått vara på benen? Detta var ju det tredje svåra fånganfallet sedan i mitten av januari. Varje anfall innebär boxvila på åtminstone en månad, det betyder att han redan stått inne i över två månader i år. Det är inget drömliv för en liten ponny som vill vara ute i alla väder.

Det som känns mest tråkigt är att han var så fantastiskt snäll och fin mot barnen, han har verkligen inte gjort ett enda hyss på minst femton år. Jag kunde lite på honom till mer än 100%, det kan jag inte göra med någon av mina andra hästar, även om de mestadels också sköter sig. Uncle var en så bra ponny för barnen att "öva" med.

Något som känns bra i allt detta är att han (och Lätta) fick vara med och visa upp sig vid bygdegårdsdagen för en månad sedan, jag har skrivit om det tillfället tidigare. Då var han pigg och glad och fick många klappar av både nyfikna barn och vuxna.