Idag har vi delat på Ruta och Lätta. Ruta verkade inte bry sig en sekund, vet inte om hon gnäggat en enda gång. Lätta däremot for runt skrikande i hagen och spanade bakom vartenda träd, sedan in i stallet för att titta och så ut igen, stackars mamma Lätta. Tycker det känns så hårt att dela på dem, men det är verkligen dags då Ruta nu är elva månader gammal. Lätta har trots allt hållit hullet riktigt bra under den långa diperioden, hon tappar gärna över ryggen vilket hon i och för sig gjort i vinter, men inte så farligt. Hon kommer nog lägga på sig ganska fort nu när hon slutar föda sin dotter samt det nya gröna gräset börjar spira.

Selene har jag börjat ha extra koll på då hennes juver fyllt på sig ganska ordentligt - redan, det är en månad kvar till beräknat datum och jag hoppas verkligen hon håller på sig till minst nästa helg.. I samband med felläget för två år sedan bildades ärrvävnad i delar av livmodern på Selene, detta kan göra att hon har svårt att bli dräktig samt att hon eventuellt kan ha svårt att behålla en fölunge hela dräktigheten ut. Därför är jag nu orolig över juvertillväxten. Hon, Ting och Ruta går precis bakom vårt hus så jag kan kika ut egentligen hur ofta som helst, det känns ju bra i alla fall.