Idag är det ett år sedan Xandra förlorade sitt föl i ett felläge som inte gick att reda ut. Det var en mycket ledsam dag då vi väntat så på den lilla. Vi var så glada att vår fina gamla Xandra var dräktig, allt hade gått "som på räls" fram till fölningsdagen - Xandra visades på utställning i början av juni sommaren innan med guldplakett, samma kväll släpptes hon in till Let's Try Again (den bästa av de bästa) som stod hos oss då, en vecka senare brunstade hon och tog sig direkt, hela dräktigheten gick bra men det höll inte ända fram.. Ett fuxfärgat stoföl var det som sagt, tänk vad fantastiskt det hade varit att få ha henne kvar i livet som bärare av Xandras och Trys gener. Jag undrar hur hon skulle sett ut idag som ettåring..? När vi ändå är inne på dessa tråkiga minnen kan jag ta upp att i morgon är det två år sedan Selene miste sitt föl, också det i ett felläge, också det efter Let's Try Again, också det ett sto, men i kulören brunt. Ja ja, så är det, inget att göra åt, men tänk ändå att vi skulle kunnat ha haft två ston här efter den vackre herren..