Idag var det dags för Xandra att lämna oss. Som jag skrivit tidigare var detta planerat sedan en längre tid, vi har väntat på att Lilja ska bli stor nog att klara sig utan sin mor. Lilja är sex månader om en vecka och jag hoppas detta ska gå bra för henne nu, hon har ju sin flock som hon gått med sedan hon föddes. Xandras allmäntillstånd har ju varit strålande sedan hon fölade, hon har varit så pigg och glad. Däremot har inte hullet varit lika strålande och nu sedan kylan och vintervädret kom hände det något med Xandra. Jag tror hon förlorat i vikt varje dag den senaste veckan, i förrgår tappade hon höaptiten totalt och hon gick ifrån de andra och ställde sig för sig själv på en kulle. Den kullen stod hon på nästan hela gårdagen, dessutom började hon att frysa. Så igår ringde jag och bokade avlivning, jag hade hoppats att de kunde komma omgående vilket de inte kunde, men idag kom de. Så nu är det gjort. Jag tycker trots allt att det känns väldigt bra, jag tycker hon visat tydligt de senaste dagarna att hon börjat tappa orken på riktigt.

Självklart kommer vi sakna Xandra. En mycket fin tjej, eller gumma kanske jag ska kalla henne, hon var ju faktiskt 25½ år gammal. På vintern såg hennes öron ut som bollar, det var så mycket päls på dem. Det var mycket päls på hela henne för den delen, hon hade fin behåring, lägger in en bild på manen nedan. Xandra var jättesnäll mot barnen, de kunde leda henne och pyssla med henne själva. Hon hade en härlig trav när man sprang med henne, jag körde henne en del också, men det var nog snart tio år sedan. Hon gjorde alltid sitt bästa på utställningar, hon tyckte om att visa upp sig. Jag skulle vilja kalla Xandra för klok. Hon tog väl hand om sina fölungar. Vi är väldigt glada att vi har hennes yngsta dotter Lilja hos oss och hoppas att hon ärvt sin mors alla fördelar.

Xandra och Lilja tillsammans med våra fyra barn i somras.

Xandra våren 2009 - mycket man!

Xandra och Lilja sommaren 2010