Ruta har tagit separationen med väldig ro, det har inte märkts någonting, det var nog som så att hon var fullt mogen för att stå på egna ben. Lätta var upprörd de första två dagarna, nu har hon också lugnat sig, hennes juver har börjat mjukna litegrann jämfört med de första dygnen. Jag tror att det måste göra ont att ha ett så spänt juver, vet ju hur det känns när jag själv slutat amma barnen...

På tal om juver så har Selene fyllt i allt utom spenarna. Jag hoppas hon håller sig till åtminstone helgen. Men helst ännu längre förstås.

När vi ändå är inne på juver så kan jag berätta att med Xandras juver har ingenting speciellt hänt. De hänger tunna och platta, precis i sin ordning. Hon är beräknad till ungefär den tolfte juni, med tanke på hennes två senaste fölningar borde hon föla om tre veckor i stället, men vi får se. Har faktiskt inte börjat oroa mig för hennes nedkomst ännu.