Etthundra mil tur och retur, nu är både vi och Smilla/Hot Smashing Lady hemma igen. Eller antagligen känner sig inte Smilla riktigt hemma ännu, det dröjer väl ett tag innan hon boar in sig och finner sin plats i flocken.

Lilja, Smilla, Ruta, Fluora Ting och så Platina.

Resan gick jättebra. Vi åkte igår eftermiddag och trots att det var så pass långt gånget i september kunde vi stanna längs vägen och äta medhavd middag på en rastplats i solsken. Härligt! Framme hos Christina i Uddevalla hade det redan hunnit bli mörkt, ponnyerna stod dock inne i stallet så vi tittade en snabbis på dem alla tre. Sedan gick vi in i den jättefina lägenheten vi fick låna av dem, varmt och mysigt och väldigt genomtänkt och snyggt inrett. Där sov vi mycket bra. Imorse hade vi lite bråttom iväg så tyvärr gick vi inte runt och tittade på de andra djuren - kaniner, får, kor och grisar. Vi kände att det skulle vara skönt att komma hemåt så det skulle vara ljust vid hemkomst. Efter att fått en hel kasse med rosetter som Smilla jobbat ihop åkte vi österut igen, men klockan hann i alla fall bli halv elva innan vi rullade. Sju timmar senare var vi hemma och då släppte vi in Smilla på en gång till de övriga. Det hände inte så mycket men det är typiskt tjejigt i hagen, det vill säga att det är lugnt på ytan men så fort Smilla närmar sig ser de andra (främst Lilja och Ting) lite griniga ut och motar bort henne. Jag var ut alldeles nyss och då går Smilla lugnt och äter cirka tio meter från de andra. Jag hoppas de blir lite vänligare emot henne imorgon, även om de inte är direkt ovänliga nu heller.

Ruta och Smilla hälsar på varandra i hasselsnåret: