Årets premiärutställning avklarad. Den ägde rum i Norrtälje, dömdes av Elisabeth Ljungstorp och var en utställning för alla raser, det vill säga inte bara shetlänningar. Shetlänningarna fick dock äran att starta upp klockan nio på morgonen, Gallium visades som nummer två och Ting som nummer tre av samtliga. Gallium skötte sig helt okej inne i ringen, han stod någorlunda still och var bara lite tittig emellanåt. Han fick raden 8 7 6 7 8 vilket blir 36. Sexan på benen kom sig av att han var instabil bak. Aningens överbyggd också som synes!

Visningen gick som sagt okej, men sedan brakade det loss... Vilken knäpp herre. Efter att Ting också visats ställdes båda in i transporten. Ting ställde sig och åt hö, Gallium ställde sig på bakbenen och skötte sig både farligt och ansvarslöst, om han nu har något sinne för ansvar. Han försökte hoppa över bommen, kasta sig bakåt och stegrade gång på gång. Ting brydde han sig inte om, men så fort minsta ljud hördes utifrån blev han upprörd. Jag vågade inte lämna släpet, men som tur var kom en väldigt snäll och hjälpsam kvinna (vet tyvärr inte vem hon var, annars hade jag skickat en blombukett!), som ställde sig fram inne i transporten medan jag började krypköra iväg på parkeringen, då blev Gallium helt lugn igen, kvinnan hoppade ur och vi begav oss hemåt. Men usch så han betedde sig, farlig både för sig själv och sin omgivning. Väl hemma lugn och som vanligt igen.

Nu gick jag kanske händelserna i förväg, Ting var så fin idag , fotot nedan gör henne inte rättvisa tycker jag. Hon var lite väl sugen på det gröna gräset inne i ringen annars skötte hon sig mycket bra. Hon fick ett välförtjänt guld, 5x8, och så blev hon även Reserv-BIR. Egentligen skulle hon fått stanna för att gå med i BIS-ringen sist på dagen, men med Galliums uppförande var det definitivt inte aktuellt. Och hon hade säkerligen inte kommit längre än hon gjorde heller.

Vi var hemma redan 11.30, det händer ju aldrig att man är hemma så tidigt en utställningsdag, jätteskönt! Vi hade bara hunnit vara hemma en halvtimme, vad händer då? Jo:

En asp ramlar rakt över staketet i vinterhagen, där går alla stona fortfarande nattetid. De som bantar går där även dagtid med hö. Tur vi var hemma, Micke fick ut med motorsågen förstås och sedan nya staketbräder, skönt nog har jag ett litet lager med färdigmålade som snabbt går att få upp..

Och så Galliums huvud också: