Ting och jag var ute en tur med sulkyn mitt på dagen, det var bitig nordanvind hela hemvägen. Fingrarna blev iskalla trots handskar, inte som för ett par dagar sedan, det går fort att bli bortskämd. Tussilagona i dikeskanten har krupit ihop och tycker nog som jag angående temperaturen.

Nu har även Selene klivit över till den skara som kan dricka vattenkopp. Bara Gallium och Floura kvar. Jag trodde nog ändå att Selene skulle lära sig sist, eller aldrig, hade ordspråket om gamla hundar som lär sig sitta i bakhuvudet. Men där ser man, hon är inte så konservativ ändå då, trots sexton år på nacken.